Riktigt gammal exkluderande design: kisstudsare

Ibland får jag frågan om hur länge det funnits exkluderande design. Ärligt talat har jag ingen aning. Räknar vi staktet är fenomenet såklart jättegammalt. Moderna former som lutande bänkar har funnits åtminstone sedan jag var barn.

Men jag fick också ett tips om ett blogginlägg som beskriver exkluderande design från 1800-talets Fleet Street i London. Det handlar om en sorts skärmar som ska hindra människor (män) från att kissa ute på gatan. Skärmarna gör att kisset studsar tillbaka på den som kissar.

Jag har tidigare rapporterat om en nutida variant av det här som består i en särskild sorts färg som gör att vätska studsar extra mycket.

Ok, kanske du tänker, det här är ju bra. Det är äckligt när människor (män) kissar ute på gatorna. Jag håller med. Exkluderande design är inte alltid dåligt.

En lustig detalj i sammanhanget är att en del fall av kissande beror på att det inte finns några offentliga toaletter i närheten. Det kan i sin tur vara ett resultat av exkluderande design. Det är nämligen ganska vanligt att offentliga toaletter tas bort för att man vill bli av med vissa grupper av människor från vissa platser.

Så en typ av exkluderande design leder till att man måste ha ytterligare en typ för att hantera konsekvenserna av den första.


Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

KÖP MIN BOK OM EXKLUDERANDE DESIGN HÄR