Hegemopolis (PM8): Ideologi

Ideologi är ett återkommande begrepp hos Lefebvre (1991), men han ger ingen närmare definition. Begreppet används också på en rad olika sätt[1]. Betydelsen jag kommer att utgå från har jag något ironiskt lånat från Lefebvres samtida Louis Althusser (1976). Ironiskt för att Lefebvre och Althusser sågs som varandras motpoler inom fransk vänster på sextio- och sjuttiotalet (Harvey 1991:429). Lefebvre ansågs vara en poetisk rebell, fritänkare och kritiker av både stalinism och det franska kommunistparti som den strukturerade analytikern Althusser tidvis var en framstående företrädare för. Jag är dock inte alls säker på att de skulle vara särskilt oense när det gäller rum, städer, torg och den dynamik som producerar dem. Det finns enligt mig stora likheter, även om Althusser inte skriver specifikt om rumsliga fenomen.

Enligt Althusser (1976) har ideologi tre funktioner. Den döljer och stärker maktrelationer, den verkar genom en rad praktiker som påverkar människors beteenden och den rättfärdigar rådande samhällsordning. Precis som när det gäller Lefebvres kategorier är de inte ömsesidigt uteslutande. Ibland sammanfaller, överlappar, krockar och kontrasterar de varandra. Det går också att både placera dem i var och en av Lefebvres kategorier samt att hitta aspekter av alla tre i varje.

Le perçu, de rumsliga praktikerna, handlar om saker vi gör i rummet. Och det vi gör, gör vi av en anledning. Rummet är utformat på vissa sätt för att vi ska bete oss på vissa sätt. Det ser ut som det gör på grund av att samhället ser ut som det gör. Det är utformat som det är för att vi ska shoppa, resa till och från arbete, äta mat och underhålla oss. Det är utformat för att underlätta de relationer kopplade till produktion och reproduktion som Lefebvre (1991:36-46) beskriver. Eller, översatt till Althussers (1976) ideologiska termer, för att verka genom en rad praktiker som påverkar människors beteenden.

Le conçu eller ”rummets representationer” handlar om olika visioner och föreställningar om hur torget bör vara. Olika visioner har olika mycket inflytande och visionerna kommer inte till av en slump. Enligt mig är döljandet av olika maktrelationer en inflytelserik vision som påverkar många urbana rum att. Ett tydligt exemplet är exkluderande design (Edin:2014). En viktig aspekt av Le conçu är alltså ytterligare en av Althussers ideologsika funktioner, nämligen att dölja makt.

Det kan vara frestande att stoppa in hela ideologibegreppet i Le conçu och se hela staden som en vision eller mäktig föreställning hos kapitalismen. Jag tror dock att viktiga nyanser skulle försvinna. Dessutom tror jag det kan vara missvisande att se en samhällsutveckling som en vision hos hos någon eller något. Samhället ser ut på ett visst sätt, det ger upphov till visioner som i sin tur påverkar samhället. Om vi ser allt som en vision hos kapitalismen, missar vi en nivå och dessutom det dialektiken mellan nivåerna.

Le vécu eller ”representationernas rum” handlar om hur vi upplever torget. Här finns enligt mig den mest uppenbara kopplingen till Althussers (1976) definition av ideologi, nämligen att det vi erfar påverkar oss att uppleva rådande samhällsordning som naturlig och självklar. Det finns lite utrymme för ifrågasättande eller alternativ till att shoppa, att ta en fika, att pendla till jobbet eller äta en bit mat mellan varven. Detta förstärks av media, reklam och annan information som kommuniceras i staden, på torget, på stationerna och på tåget. Det finns en massa reklamskyltar och små skärmar som sänder kortfattade nyheter varvat med reklam. Få stannar troligen upp och tänker, vad konstigt de som satt upp den där skylten eller skapat den där annonsen vill att jag ska köpa någonting. Den där affären vill att jag ska handla där och den där restaurangen erbjuder måltider. Hela torget är skapat på ett sätt som gör att vi upplever det som självklart att shoppa, äta lunch och pendla till jobbet.

På den här punkten tycker jag Lefebvre (1991) kompletterar Althusser (1976) på ett mycket viktigt sätt. Han låter aldrig människorna i rummet bli passiva offer. Några stannar trots allt upp upp och tänker: det här är inte alls naturligt, självklart eller bra. Jag tänker göra på ett annat sätt istället.

Jag menar att Lefebvres (1991) teorier om den sociala produktionen av rum och Althussers (1976)  ideologibegrepp har mycket att ge varandra. Vi får mänskliga relationer, upplevelser och intentioner från Lefebvre och underliggande strukturella förklaringar från Althusser. Vi får ett samhälle som påverkar och skapar förutsättningar, människor som agerar och påverkar tillbaka i ett rum som ständigt produceras och ständigt befinner sig i förändring.

[1] Se exempelvis Raymond Williams Keywords (1983:153-157) för en översikt