Skräms du av att myndigheter kan ta del av i stort sett allt du gör på nätet? I såna fall gissar jag att du inte kommer att gilla det här heller. Här är en sammanfattning av det läskigaste jag läste förra året.
En datamäklare är en person som säljer detaljerad information om människor. Informationen samlas främst in på nätet och innehåller uppgifter om allt mellan personliga egenskaper och preferenser, beroende på vem den tilltänkta köparen av informationen är. Datamäklarbranschen i USA sålde data för 150 miljarder dollar 2012. Vissa bedömare menar att intäkterna är ännu större. Redan 150 miljarder är dubbelt så mycket som landets regering lägger på övervakning. Bara i USA finns över 4000 företag som säljer data. Datamäklarbranschen vet det mesta om varenda vuxen människa i västvärlden.
Exakt vilken data som samlas in varierar mellan olika länder. Ibland har det med lagstiftning att göra och vilka register som är offentliga. Företagen samlar in uppgifter som butiker sparat om sina kunder, data från sociala nätverk, skulder, kredithistoria, adresser, mailkonton, telefonnummer, familjesituation, inköp av tv-program och böcker, prenumerationer, innehav av fordon och fastigheter. domar och de mest intima personliga uppgifter. Särskilt preferenser är av intresse. Vilka program tittar någon på? När? Vilka böcker köps? Andra varor?
Datan sammanställs sedan och analyseras. Personer delas in i kategorier som utgår från tänkta målgrupper. Sedan säljs materialet till företag som använder det för att rikta marknadsföring och försäljning. Fram till för någon vecka sedan sålde exempelvis företaget MEDbase200 en lista över personer som utsatts för våldtäkt. Listan kunde dessutom delas in i bland annat etnicitet, medicinbruk och en rad andra kategorier beroende på köparens önskemål. Listan togs bort efter att ha uppmärksammats i senaten och företaget påstod sedan att de aldrig tänkt sälja listan. Om detta är sant får vi aldrig veta. Klart är att de har hundratals liknande listor över bland annat folk med HIV, Aspergers, ADHD, gonnoré, ätstörningar och hundratals andra saker, över hemlösa, alkoholister och så vidare.
Många datamäklare har register över uppgifter som egentligen är skyddade av sekretess, som adresser till skyddade boenden. Andra säljer uppgifter som få andra än kriminella kan ha nytta av, som till exempel register över äldre spelmissbrukare. Somliga försöker förutspå framtiden som företaget som tagit fram ett analysverktyg som de påstår inte bara kunna berätta om någon är gravid eller inte utan dessutom ungefär när barnet kommer att födas. Försäkringsbolag använder liknande verktyg för att försöka förutse deras kunder hälsa och liknande. Ibland samarbetar de med företag som vill ge sina anställda hälsodirektiv eller till och med få dem att ta vissa mediciner. Om företag använder data och verktyg för att peka ut potentiella bråkmakare bland personalen vet jag inte, men möjligheterna finns hursomhelst.
När jag för någon månad sedan påstod att Google skrämde mig mer än NSA blev jag genast idiotförklarad eftersom NSA ju vet allt Google vet och lite till. Och visst, jag ska inte bagatellisera det faktum att säkerhetstjänster runt om i världen kan ta del av det mesta vi gör. Och visst, allt snack om rent mjöl i påsen är förstås BS. Men även den mest hemliga av poliser omfattas av viss demokratisk styrning, åtminstone i vår del av världen. Hemliga polisen är dessutom bara intresserad av vissa typer av uppgifter, vilket givetvis är läskigt nog.
Men datamäklarna vill däremot veta allt. Det har mycket mer pengar. De har ingen som helst demokratisk styrning. De har få eller inga skrupler. Och ingenstans luktar pengar mindre än i deras djupa fickor.
Skumrask 